söndag, januari 25, 2009

Varför jag inte håller på Sivasspor

I en liga som den turkiska är det många som suktar efter ett lag ej etablerat i Istanbul som kan utmana om segern. Trabzonspor är det enda laget utanför landets största stad som lyckats ro hem mästerskapet. Senast det hände var säsongen 1983/84. De senaste två säsongerna har istället Sivasspor setts som Anatoliens försvarare av fotbollshedern i Türkcell Süperlig. Inte konstigt med tanke på att laget med knappa medel var med som titelkandidat ända till slutet av förra säsongen. Då lyckades Galatasaray mirakulöst gå om samtliga konkurrenter i toppen till i princip alla icke-gulrödas stora förtret i Istanbul.

Även stadens popularitet har ökat tack vare fotbollsframgångarna. Vi som inte leder av korttidsminne får alltid Sivas-massakern på näthinnan när staden nämns och även om vi inte ska vara alltför hårda i vår dom så lider området fortfarande av en viss reaktionär böjning. Men alla älskar Sivasspor.

Detta Sivasspor, utan några inköpta stjärnor och med en ung tränare. Ännu en gång utmanar man alla storheter om guldet och leder titelkampen. Vinner man ligan blir man historiska, men trots de kväljningsattacker som Fenerbahce framkallar ser jag till och med hellre de gulblå som segrare framför Sivas. Och det beror inte enbart på gamla oförätter med islamister som slaktar progressiva krafter. Det beror på en obehaglig tränare som tycks förpesta klubbens moral.

Bülent Uygun är bara 37 år och leder Sivasspor. Han har en framgångsrik spelarkarriär att se tillbaka på och nu är han på väg att genomföra en bragd genom att dirigera Sivas till guldet. Hans spelarsejour i Fenerbahce var framgångsrik och därför hyser jag inga starkare sympatier för honom, men det är framförallt hans gamla målgest, en militärhälsning, som gör att jag ställer mig frågande till den mannens åsikter. Se här till exempel. Vilken lidelse! Vilken passion! Det är militärfetisch i ett land där denna institution får en att minnas latinamerikanska juntor vi ser. Och det har spridit sig. På Sivasspors hemsida har Uygun uppenbarligen smittat av sin militarism på hela klubben.

Synen är direkt äcklig eftersom militärhälsningar är ett inslag i turkisk fotboll som inte kan klassas som annat än politiskt. Ofta hyllas landets militär när strider mot kurdgerillan är som mest intensiva och den turkiska chauvinismen piskas därmed upp tack vare den här typen av glädjeyttringar. Stadens hjältar, alla står bakom militären. Snabbt glöms tre militärjuntor (1960, 1971, 1980) och en statskupp (1997) bort. Ännu snabbare glöms militärens politiska makt i vår tid bort.

Jag vet vad du tänker nu. Även jag har försökt tänka så. Men min åsikt är fast; detta är ingen oskyldig målgest som Bülent Uygun överfört till sin klubb. Det kan inte undgå någon demokratiskt sinnad person att militären dragit Turkiet in i tillräckligt många problem för att man lätt ska kunna undvika bilder av det slag vi sett ovan. Om nu Sivas' spelare gör det på fritiden är det inte mitt problem, men det skyltas och görs folkligt. Där har vi en del av propagandan.

Den sista pusselbiten fick jag ihop när vinteruppehållet i den turkiska ligan var ett faktum. Över en månad utan ligamatcher. Det är då Uygun spyr galla över ligans kristna spelare och uppvisar nationalistisk retorik av klassiskt snitt. Han gör det genom att påstå att de kristna spelarna är favoriserade och att turkarna/muslimerna inte ens får spela efter egna villkor i sitt eget land. Varför? Jo, det långa speluppehållet beror enligt Uygun på att de kristna spelarna kräver att få lång ledighet för sina kristna ritualer och helgdagar under julen. Som om ligorna i de kristna länderna uteslutande har långa ledigheter, vilket inte är fallet. Avslutningsvis gråter han en emotionell skvätt över att detta vore otänkbart om det gällde att ordna speluppehåll efter fastemånaden ramadan, vilket ju för övrigt vore omöjligt eftersom den infaller olika perioder varje år.

Nåja, Uygun visade upp en trångsynthet som tillsammans med hans gamla målgest, symboliserande mer ont än många vill se, skapar bilden av den perfekta motsatsen till allt progressivt som kan finnas. Därför var det besvärande att se att Sivasspor idag slog Galatasaray och nu är närmare guldet.

Inga kommentarer: